LjudguideNotre-Dame de Paris
Cathédrale Notre-Dame de Paris
Mäktig 1200-talskatedral med strävbågar och vattenkastare, där Victor Hugos roman utspelar sig.
Högt över hjärtat av Paris, på en liten ö mitt i Seine, reser sig Cathédrale Notre-Dame de Paris och lockar besökare från hela världen. Dess torn, som reser sig högt över stadens tak, har sett nästan nio sekler av parisarnas liv passera förbi. Historien om katedralen börjar på tolvhundratalet, när kung Ludvig den sjunde och påve Alexander den tredje beordrade att den första stenen skulle läggas – och tusentals arbetare samlades på platsen. Trots att brist på pengar fördröjde bygget i nästan tvåhundra år, reste sig Notre-Dame slutligen som ett gotiskt mästerverk: ståtlig och elegant, med spetsbågar, ribbade stenhvalv och de numera berömda strävbågarna som bar upp de mäktiga murarna.
Genom århundradena har kvinnor och män samlats här vid stora händelser – kungar har krönts i dessa salar, kejsare som Napoleon har tagit sina troner, och staden har firat triumfer och sörjt tragedier under de höga valven. Under den franska revolutionen var katedralen nära att förlora sina skulpturer, särskilt raden av tjugoåtta stenkungar på fasaden. Många av dem halshöggs i ett försök att sudda ut alla tecken på monarkin, men vissa delar gömdes undan och överlevde – och kan i dag beskådas på museer.
Konsten och legenderna ger Notre-Dame en säregen personlighet. De fantasifulla gargoylerna och de mystiska kimerorna på balustraderna skapades under den stora restaureringen på artonhundratalet, ledd av Eugène Viollet-le-Duc. Det var också en av Paris egna, författaren Victor Hugo, som räddade katedralen från förfall. Hans roman om klockringaren med puckelrygg väckte stadens kärlek till Notre-Dame och inspirerade till återuppbyggnad.
Solens strålar silas in genom de fantastiska rosettfönstren och låter de höga stenpelarna bada i mjukt färgat ljus. Många av de vackraste fönstren är från artonhundratalet, men de tre stora rosetterna från trettonhundratalet glöder fortfarande med sitt ursprungliga glas och erbjuder en direkt länk till medeltiden. Bland de heliga reliker som bevaras i katedralen finns Kristi törnekrona, enligt traditionen buren av Jesus själv, och många historiska skatter som lockar såväl pilgrimer som nyfikna besökare.
En aura av mystik omger platsen. En av de många berättelserna handlar om en hantverkare som smidde de stora järndörrarna – han sägs ha lyckats slutföra sitt mästerverk först efter ett midnattsbesök av en mörk ande.
Genom tiderna har klangen från Notre-Dames klockor fyllt luften. Den äldsta, Emmanuel, har ljudit över Paris sedan slutet av sextonhundratalet och ringer fortfarande vid stora högtider.
Den femtonde april tvåtusennitton slukades en stor del av taket och den eleganta spiran från artonhundratalet av elden. Men precis som så många gånger förr, förenades människor världen över i viljan att rädda katedralen.
I dag står Notre-Dame som en stark symbol för fransk identitet, historia och kultur. Katedralens olika lager av arkitektur, myter och ständig förnyelse inbjuder besökaren att stiga in i ett stycke levande historia – en berättelse formad av tro, konst och en ständigt föränderlig stad.